Muhammad al-Tawil: berrikuspenen arteko aldeak
Ezabatutako edukia Gehitutako edukia
t Robota: Birzuzenketak konpontzen |
No edit summary |
||
1. lerroa: | 1. lerroa: | ||
'''Muhammad ibn Abd al-Malik al-Tawil''' ([[arabiera]]z: محمد بن عبد الملك الطويل , d?- 913 edo 914) [[IX. mendea|IX. mendeko]] amaiera eta [[X. mendea|X. mendeko]] hasieraren [[Huesca]]ko ''[[vali (Islam)|wāli]]'' [[muladi]]a izan zen<ref>{{Erreferentzia|izena= Francisco |abizena= Codera |izenburua= Mohámed Atauil, Rey Moro de Huesca |aldizkaria= Revista de Aragón |liburukia= 1 |urtea= 1900| orrialdea= 81–85}}</ref>. [[Kordobako emirerria|Emirerritik]] autonomoa izan zen, inguruko jaun kristau zein musulman borrokatuz<ref>{{Erreferentzia|izena1= Alberto |abizena1= Cañada Juste |egile1-lotura= Alberto Cañada Juste|izenburua= Los Banu Qasi (714-924) |argitaletxea= [[Vianako Printzea Erakundea|Vianako Printze Erakundea]]| liburukia= 41 |urtea= 1980 |orrialdea= 5–95}}</ref>. Bere leinua, Banu al-Tawil (بنو الطويل) izenekoa, sortu zuen, hurrengo mendean Huesca, [[Barbastro]] eta [[Lleida]] noizbehinka kontrolatuko zuena<ref>{{Erreferentzia|izena= Fernando |abizena= de la Granja |izenburua= La Marca Superior en la Obra de al-'Udrí |bilduma= Estudios de la Edad Media de la Corona de Aragón |liburukia= 8 |urtea= 1967 |orrialdea= 457–545}}</ref>. |
'''Muhammad ibn Abd al-Malik al-Tawil''' ([[arabiera]]z: محمد بن عبد الملك الطويل , d?- 913 edo 914) [[IX. mendea|IX. mendeko]] amaiera eta [[X. mendea|X. mendeko]] hasieraren [[Huesca]]ko ''[[vali (Islam)|wāli]]'' [[muladi]]a izan zen<ref>{{Erreferentzia|izena= Francisco |abizena= Codera |izenburua= Mohámed Atauil, Rey Moro de Huesca |aldizkaria= Revista de Aragón |liburukia= 1 |urtea= 1900| orrialdea= 81–85}}</ref>. [[Kordobako emirerria|Emirerritik]] autonomoa izan zen, inguruko jaun kristau zein musulman borrokatuz<ref>{{Erreferentzia|izena1= Alberto |abizena1= Cañada Juste |egile1-lotura= Alberto Cañada Juste|izenburua= Los Banu Qasi (714-924) |argitaletxea= [[Vianako Printzea Erakundea|Vianako Printze Erakundea]]| liburukia= 41 |urtea= 1980 |orrialdea= 5–95}}</ref>. Bere leinua, Banu al-Tawil (بنو الطويل) izenekoa, sortu zuen, hurrengo mendean Huesca, [[Barbastro]] eta [[Lleida]] noizbehinka kontrolatuko zuena<ref>{{Erreferentzia|izena= Fernando |abizena= de la Granja |izenburua= La Marca Superior en la Obra de al-'Udrí |bilduma= Estudios de la Edad Media de la Corona de Aragón |liburukia= 8 |urtea= 1967 |orrialdea= 457–545}}</ref>. |
||
Muhammad al-Tawilek [[ |
Muhammad al-Tawilek [[Azeari II.a Garindoitz]] eta [[Oneka Gartzia]]ren alaba ezkondu zuen<ref>{{Erreferentzia|izena= Philippe |abizena= Sénac |izenburua= La frontière et le hommes, VIIIe-XIIe siècle: le peuplement musulman au nord de l'Èbre et les débuts de la reconquête aragonaise |argitaletxea= Maisonneuve & Larose |urtea= 2000}}</ref>. Antsa Aznarrek bost seme-alaba izan zituen: |
||
* Abd al-Malik ibn Muhammad |
* Abd al-Malik ibn Muhammad |
||
* Amrus ibn Muhammad |
* Amrus ibn Muhammad |
12:51, 28 otsaila 2016ko berrikusketa
Muhammad ibn Abd al-Malik al-Tawil (arabieraz: محمد بن عبد الملك الطويل , d?- 913 edo 914) IX. mendeko amaiera eta X. mendeko hasieraren Huescako wāli muladia izan zen[1]. Emirerritik autonomoa izan zen, inguruko jaun kristau zein musulman borrokatuz[2]. Bere leinua, Banu al-Tawil (بنو الطويل) izenekoa, sortu zuen, hurrengo mendean Huesca, Barbastro eta Lleida noizbehinka kontrolatuko zuena[3].
Muhammad al-Tawilek Azeari II.a Garindoitz eta Oneka Gartziaren alaba ezkondu zuen[4]. Antsa Aznarrek bost seme-alaba izan zituen:
- Abd al-Malik ibn Muhammad
- Amrus ibn Muhammad
- Furtun ibn Muhammad
- Yahya ibn Muhammad
Erreferentziak
- ↑ Codera, Francisco. (1900). «Mohámed Atauil, Rey Moro de Huesca» Revista de Aragón 1: 81–85..
- ↑ Cañada Juste, Alberto. (1980). Los Banu Qasi (714-924). 41 Vianako Printze Erakundea, 5–95 or..
- ↑ de la Granja, Fernando. (1967). La Marca Superior en la Obra de al-'Udrí. in: Estudios de la Edad Media de la Corona de Aragón. 8, 457–545 or..
- ↑ Sénac, Philippe. (2000). La frontière et le hommes, VIIIe-XIIe siècle: le peuplement musulman au nord de l'Èbre et les débuts de la reconquête aragonaise. Maisonneuve & Larose.