Lankide:Zen1aldiz/Proba orria

Wikipedia, Entziklopedia askea

Chantal Akerman[aldatu | aldatu iturburu kodea]

Zen1aldiz/Proba orria
Jatorria
Ezaugarriak

Chantal Akerman (Brusela, 1950eko ekainak 6 - Paris, 2015eko urriak 5) belgiar zinemagile eta idazlea izan zen. Bere belaunaldiko zinegile europear garrantzitsuenetakotzat hartua, 60. hamarkadan filmak egiten hasi zenetik 50 filma inguru ekoitzi zituen, luzemetraia, film labur, musikal, telebistarako enkargu, etab.en artean[1]. Funtsean idazlea ere izan zen, "zinemagilea baino lehenago idazlea izan nahi izan zuen [1]. Bere filmetako gidoiez gain, errelatoak eta bestelako idatziak argitaratu zituen. 90. hamarkadatik aurrera bideo instalazioak ere ekoitzi zituen. Era berean, zinema irakasle bezala ere jardun zuen Harvard, European Graduate School eta City College of New York unibertsitateetan.

Bere lan ezagunena Jeanne Dielman, 23 quai du Commerce, 1080 Bruxelles (1975) filma da, XX. mendeko filma hoberenen artean izendatu ohi dena, eta hainbat zinegile eta artistek beraien lanetan eragin handikotzat daukatena. Laura Mulvey zinema-teorialariaren arabera, "maisulan bat".

Jatorria eta lehen urteak[aldatu | aldatu iturburu kodea]

Chantal Anne Akerman Bruselan jaio zen, nazismotik ihesi Polonia utzi zuten judu jatorriko familia batean. Auschwitzera deportatuak izan ondoren, bere aitona-amonak bertan erahilak izan ziren; bere ama Nataliak, aldiz, bertatik bizirik irtetzea lortu zuen. Amarengandik oso gertu egon zen txiki-txikitatik Akerman.

Hemezortzi urterekin Institut National Supérieur des Arts du Spectacle et des Techniques de Diffusion filma-eskolan inskribatu zen Akerman. Lehen lauhilabetekoan bertan behera utzi zituen bere filma-ikasketak, Anbereseko diamante burtsan lan egin zuelarik urte horretan bertan bere lehen laburmetraia, Saute Ma Ville (1968), ekoitzi ahal izateko. 1971an estrinatu zen laburmetraia hau Oberhausengo International Short Film Festivalean. Urte horretan New Yorkera joan zen bizitzera.[1]

"Oso goiz konturatu nintzen barrera teknikoak faltsuak direla, benetako oztopoak diruarenak direla. Beraz, lan egin nuen diru pixka bat batu eta nere lehen laburmetraia ekoizteko, Saute ma Ville, ekoizlea eta banatzailea bilatzeaz kezkatu beharrik gabe. Horrek derrigortu ninduen baldintza zail eta pirata samarrean lan egitera, baina baita askatasun guztiz ere. Horrela egin ditut nere beste filma guztiak. Jeanne Dielman ezik ... baina hori geroago dator. (...)."[2]

New York[aldatu | aldatu iturburu kodea]

New Yorken 1971 eta 1972 bitartean egin zuen egonaldia esperientzia formatiboa izan zen berarentzat. Anthology Film Archives-en murgildu ahal izan zuen Yvonne Rainerren lanean, Andy Warholen formatu luzeko filmetan, Jonas Mekasen eguneroko filmatuetan, baita bestelako zinemagile estrukturalisten lanetan. Berak aipatu izan du Michael Snowren La région centrale lanak bereziki ukitu zuela. "Nere burua ireki zuen filmaren eta gorputzaren arteko harremanera, denbora filma baten gauza garrantzitsuena bezala". New Yorkeko egonaldian ezagutu zuen Babette Mangolte, berarekin lankidetzan ekoitzi zituelarik La chambre (1972), Hôtel Monterey (1972), Hanging Out Yonkers (1973), eta News from Home (1977).

Lana[aldatu | aldatu iturburu kodea]

Laura Mulvey:

  • Akerman never thought of herself as a feminist filmaker, but she undoubtedly created a women's cinema and she turned cinema upside down.
  • It is not just her masterpiece, it is a masterpiece (Jeanne Dielman)


From the beginning, Akerman called Jeanne Dielman a love letter to her mother and insisted it wasn’t a film with a message. “When people ask me if I am a feminist film-maker, I reply I am a woman and I also make films.” Throughout her career, she resisted categorisation – structuralist, minimalist, feminist – yet finally admitted: “Maybe [the labels] are right, but they are never right enough.”[2]

Mr. Mazzanti recalled asking Ms. Akerman how she had edited “Hotel Monterey,” her silent 1972 film about a Lower Manhattan hotel. “She said, ‘I was breathing, and then at one point I understood it was the time to cut. It was my breathing that decided the length of my shots,’ ” he said. “That’s Chantal Akerman. She breathed through the films. She was cinema.”

"Long shots make you feel the journey," Akerman said. "With those shots, you cannot forget them—because I insist. . . You have them in your body."


Filmografia[3][aldatu | aldatu iturburu kodea]


Urtea Izenburua Iraupena Kokapen-aipua (Chantal Akerman Fundazioko web orrialdetik) Oharrak / Kredituak
1968 Saute ma ville 13' “Le contraire de Jeanne Dielman. Charlie Chaplin, femme.” Belgika / 35mm / Zuri beltzean

Cast: Chantal Akerman

Editing: Geneviève Luciani

Photography: Babette Mangolte

1971 L'enfant aimé ou Je joue à être une femme mariée 35' “Rate et perdu.” Belgika / 16mm / Zuri beltzean

Cast: Chantal Akerman, Daphné Merzer, Claire Wauthion

1972 Hotel Monterey 63' “ Je respire, je suis vraiment une cineaste.” Belgika / 16mm / Mutua / Koloretan

Editing: Geneviève Luciani

Photography: Babette Mangolte

1972 La Chambre 1 11' “ Je respire mais bien couchée dans mon lit. C’est le lendemain de la fin de Monterey.” Belgika / 16mm / Koloretan

Editing: Geneviève Luciani

Photography: Babette Mangolte

1972 La Chambre 2 11' Filma honen bi bertsio daude: lehena mutua, ezagunena; bigarrena off ahotsarekin, galdua dagoena.[4]
1973 Le 15/8 42' “ Avec Sami [Szlingerbaum].” Belgika / Zuri beltzean

Cast: Chris Mylllykoski

Editing: Chantal Akerman & Samy Szingerbaum

1973 Hanging Out Yonkers 40' “ Perdu. Sur des enfants drogues dans des centres de rééducation en dehors de New York, c’était tres beau.” Belgika / Bideoa / Koloretan
1974 Je tu il elle 90' “Inconsciente.” Belgika-Frantzia / 35mm / Koloretan

Cast: Chantal Akerman, Niels Arestrup, Claire Wauthion

Sound: Alain Pierre, Samy Szlingerbaum

Editing: Luc Freché

Photography: Bénédicte Delesalle

1975 Jeanne Dielman, 23 Quai du Commerce, 1080 Bruxelles 200' “La ou les choses se compliquent. J’avais atteint ce que j’avais voulu faire, alors que faire ensuite ?” Belgika / 35mm / Koloretan

Cast: Delphine Seyrig, Jan Decorte, Henri Storck

Production: Evelyne Paul, Marilyn Watelet

Editing: Patricia Canino

Photography: Babette Mangolte

1976 News from Home 85' “J’adore. Toujours pas libre de ma mère.” Belgika-Frantzia / 16mm / Koloretan

Cast: Chantal Akerman

Production: Marilyn Watelet , Alain Dahan

Sound: Dominique Dalmasso

Editing: Francine Sandberg

Photography: Babette Mangolte, Luc Benhamou

1978 Les Rendez-vous d'Anna 127' “Dis-moi que tu m’aimes, Chantal. (Toujours ma mère.)”
1980 Aujourd'hui, dis-moi 45' “Sur les grand-mères. Je n’ai plus de grand-mère. Ma mère en voix off parle de sa grand-mère.” Telebistarako egina
1982 Toute une nuit 90' “Fragments.”
1983 Les Années 80 79' “La chanson.”
1983 L'homme à la valise 61' “Le manque.”
1983 Un jour Pina a demandé 57' “L’horreur sadique a travers la beauté.”
1984 Family business 18' “Charlot (c’est moi) et Aurore [Clement].”
1984 J'ai faim, j'ai froid 12' “Mon amie et moi. Une petite comédie musicale non chantée.” Paris vu par, 20 ans après filmaren atala
1984 Lettre d'un cinéaste: Chantal Akerman 8' “A rose is a rose is a rose et ceci n’est pas une pomme.”
1984 New York, New York bis 8' “Perdu. Troisième suicide (Saute ma ville, Sylvia Plath et encore moi).” Galdua
1986 Golden Eighties 96' “Au bout de cinq ans. Les Années 80 était une maquette.” Dans une galerie marchande, entre le salon de coiffure de Lili, la boutique de prêt à porter de la famille Schwartz et le bistrot de Sylvie, les employés et les clients se croisent, se rencontrent et rêvent d’amours, amours compromis, épistolaires ou impossibles. Ils en parlent, le chantent et le dansent, ponctué par les chœurs des shampouineuses.
1986 Letters Home 104' “Sylvia [Plath]. Avec Delphine [Seyrig] qui joue la mère, et Coralie [Seyrig] qui joue la fille. Suicide.” D’après la correspondance de Sylvia Plath choisie par Amelia Plath.
1986 Le marteau 4' “4 minutes, une commande, le marteau s’envole. Film sur un artiste.” Autour d’un marteau. À propos de Jean-Luc Wilmouth.
1986 La paresse 14' “Sonia travaille, Je reste au lit.” Seven Women, Seven Sins filmaren atala
1986 Rue Mallet-Stevens 6' “Je joue a l’aviateur.”
1988 Histoires d'Amérique 92' “Les Juifs. (En exil comme d’habitude.)”
1989 Les trois dernières sonates de Franz Schubert 49' “Eblouissement : Schubert. Entree dans la “vraie” culture.”
1989 Trois strophes sur le nom de Sacher 12' “Debut de Sonia.”
1991 Pour Febe Elizabeth Velasquez, El Salvador 3' “Catherine [Deneuve) raconte la mart de Febe Elisabeth Velasquez. A la fin, elle sort du champ, comme si c’était trap.” Contre l'oubli filmaren atala
1991 Nuit et jour 90' “Les adolescents.”
1992 Le déménagement 42' “Sami [Frey). Triste et drôle comme Sami. Enfant de la guerre.”
1993 D'Est 110' “ Evocation de la guerre. Implosion.”
1993 Portrait d’une jeune fille de la fin des années 60 á Bruxelles 60' “It’s a men men’s world.”
1996 Un divan à New York 105' “Mort de mon père.”
1997 Chantal Akerman par Chantal Akerman 63' “Je suis nee a Bruxelles et ça c’est vrai.” Cinéma, de notre temps telebista serierako ekoitzia
1997 Le jour oú... 7' “Au fond c’est un hommage a Godard.”
1999 Sud 70' “James Byrd Jr. et la route. La route de la mart. Sans traces ou presque.”
2000 La Captive 107' “Oui.”
2002 Avec Sonia Wieder-Atherton 52' “Encore Sonia.”
2002 De l'autre côté 102' “…du miroir aux alouettes (Les Etats-Unis).”
2004 Demain on déménage 110' “Presque réussi, j’aurais du le jouer.”
2006 Là-bas 78' “Chantal en Israel. Compliqué.”
2007 Tombée de nuit sur Shanghaï 15' “II va ma!” O Estado do Mundo filmaren atala
2008 A l'est avec Sonia Wieder-Atherton 52' “Encore Sonia.”
2011 La Folie Almayer 127' “Retour a la fiction.”
2015 No Home Movie 115'

Argitalpenak[aldatu | aldatu iturburu kodea]


  • Hall de Nuit, París, L'Arche, 1997
  • Une famille à Bruxelles, París, L'Arche, 1998
  • Chantal Akerman. Autoportrait en cinéaste, París, Cahiers du cinéma, 2004
  • Ma mère rit, París, Mercure de France, 2013. Goncourt sarirako aurre-aukeratua (Gaztelerarako itzulpenak: Mi madre se ríe, 2019, Ocho Milimetros; Mi madre ríe, Mexiko hiria, 2020, Mangos de hacha)


Oharra: Akermanek filmetarako idatzitakoaz gain argitaratutako lanak zehaztu dira zerrendan. Gidoi eta bestelako argitalpen-zerrendarako, kontsultatu Fondation Chantal Akerman.

Instalazioak[aldatu | aldatu iturburu kodea]

(Erantsi sarrera bat)

  • D’EST, au bord de la fiction (1995)
  • Selfportrait / Autobiography: A Work In Progress (1998)
  • Woman sitting after killing (2002)
  • From the Other Side (2002)
  • A voice in the desert (2002). Proiekzio bakarreko bideo instalazioa. From the other side instalazioaren hirugarren atala zen proiekzio hau, De l’Autre Côté (2002) filmatik egina, Mexiko eta AEBtako mugan instalatu eta proiektatu zen. fue realizada en la misma frontera del desierto de Arizona entre dos montañas, una norteamericana y otra mexicana, entre las que la artista instaló una gran pantalla de diez metros de base. Akerman filmó la proyección de los últimos minutos del film De l'autre côté sobre esta pantalla, con unas imágenes en el anverso y en el reverso, en función del lado de la frontera desde donde se contemplase la pantalla. La imagen se inscribe en el desértico paisaje al mismo tiempo que se desvanece con la llegada de la claridad del día.
  • Marcher à côté de ses lacets dans un frigidaire vide (2004)
  • In the mirror (2007)
  • Je, tu, il, elle, l’installation (2007)
  • Femmes d’Anvers en Novembre (2008)
  • Maniac Summer (2009)
  • Tombée de nuit sur Shanghai (2009)
  • La Chambre (2012)
  • Maniac Shadows (2012)
  • My Mother Laughs Prelude (2012)
  • Now (2015)


Erreferentziak[aldatu | aldatu iturburu kodea]

  1. a b (Gaztelaniaz) Bihan, Marion Cruza Le. (2019-09-30). «Akerman, Chantal (2015). No Home movie. Documental, y Akerman, Chantal (2013). Ma mère rit. Paris: Mercure de France» Papeles del CEIC. International Journal on Collective Identity Research 2019 (2): 62. ISSN 1695-6494. (Noiz kontsultatua: 2020-04-10).
  2. (Ingelesez) Nathalie Atkinson. How Chantal Akerman’s modernist masterpiece changed cinema. (Noiz kontsultatua: 2020-04-10).
  3. (Ingelesez) FONDATION CHANTAL AKERMAN in collaboration with CINEMATEK, Fondation Chantal Akermanen web orrialdean jasotako datuen araberako filmografia. Filma bakoitzak daraman aipua jaso da taulan, jatorrizko hizkuntzan, baita bertan zehaztutako kredituak ere. Web orrialdean kontsultatu daitezke filma bakoitzaren irudiak, baita kokapen-sinopsi labur bana ere.. Film « genres «  Fondation Chantal Akerman. (Noiz kontsultatua: 2020-04-12).
  4. «ESPECIAL CHANTAL AKERMAN: SEGUNDA VERSIÓN DE LA CHAMBRE CON VOZ EN OFF, POR CHANTAL AKERMAN» www.elumiere.net (Noiz kontsultatua: 2020-04-12).

Gehiago jakiteko[aldatu | aldatu iturburu kodea]

Irakurketa gehigarriak[aldatu | aldatu iturburu kodea]


Kanpo-loturak[aldatu | aldatu iturburu kodea]

Ikus, gainera[aldatu | aldatu iturburu kodea]